Do the right thing, fucking jävla SL!

Under de två terminer jag mer eller mindre heltidspendlade till Örebro stal SJ i samarbete med Trafik i Mälardalen ca 36 timmar av mitt liv, 36 timmar jag aldrig kommer se igen. För detta fick jag (och alla andra pendlare) mer eller mindre ingenting eftersom SJs resegaranti var så finurligt uträknad att det alltid var några minuter för lite försening för att den skulle gälla. Efter en jävla massa bråkande fick tillslut mälardalspendlarna 30 % rabatt på pendlarkorten under en månad. Att tro att vi SLresenärerna på den gröna linjen mot Farsta Strand ens kommer komma i närheten av denna blygsamma generositet kan man ju glömma direkt. SL har anställt en jävla massa personer som står och visar vägen de 28 metrarna som det är mellan tunnelbanan och busshållplatsen, om man däremot har en fråga om vilken buss som egentligen är snabbast eller när bussen egentligen kommer gå kan man glömma att få hjälp av någon av de stackars neongula jepparna, för de har exakt lika lite info som en själv. Dagens bästa tips fick jag från en städare som helt krasst konstaterade att det inte var en enda jävla (mitt tilläg) buss som någonsin gått i tid. Att bli arg på dessa gulklädda stackare lönar sig dock nämnvärt eftersom dessa bara gör sitt jobb, nämligen att visa vilken av de tre trapporna som leder till samma mål man ska ta. I teorin ser väl allt helt underbart ut då SL säger att de mer eller mindre ska ösa ut olika bussar i olika mer eller mindre fördelaktiga stäckningar. Praktiken är dock en annan, tavlan blinkar till och berättar att nu kommer bussen inom en minut, vilket leder till en viss lycka. Sen slocknar lampan och tiden för nästa buss kommer upp på tavlan. Vad hände med bussen som skulle komma kan man ju undra? Var är den? Den kan ju knappast ha åkt vilse på Nynäsvägen. Nej, sanningen är att det nog aldrig funnits någon buss som är tänkt att gå just den tid du hade tänkt åka. För helt logiskt, var fick SL tag på typ 150 extra busschaffisar? Det finns inte en chans i helvete att de har det, därför kör de med sin smått klassiska attityd att sticka ner huvet i sanden, skicka fram några bussar då och då, låtsas som det regnar och hoppas att trafikanterna glatt ska betala de 690 kronor det numer kostar att åka en månad i sthlms skämt till lokaltrafik. Fy fan vad jag hatar de jävla asen! Ocn inte kan jag tjyvåka heller då bussjävel är det enda sättet jag kan ta mig till mitt förbannade jävla jobb som är beläget strax bortanför allmän väg slutar.

Att göra rätt var även något jag igår diskuterade med en snart hundraårig fd skådespelare som jag ibland har förmånen att hänga med. Då drog jag min näst bästa filmcitat efter det i Ice Storm när Christina Riccis karaktär efter att ha gjort en kille hon träffar på olika ställen för lite ungdomligt hångel skitförbannad när hon lurat hans lillebror att visa sin lilla snorre i utbyte mot att hon drar ner trosorna. När hon efter det cyklar hem kommer storebrorsan efter och skriker att han aldrig vill se henne igen, svaret blir då "and why did you come after me" vilket måste vara det absolut mest geniala man kan klämma ur sig i denna situation. Nog om det, det var inte det saken handlade om utan att jag berättade om var Mr Mayor som i Do the right thing säger till Mookey, "remember, always do the right thing". Vi kom fram till att det är ganska svårt att göra rätt och ännu svårare att veta om man gör rätt när det är gjort. Själva tanken om att göra rätt fastnade dock i min skalle under hela gårdagskvällen och jag kom fram till att det skulle vara intressant att få en rättning på alla val man gjort hittills i livet. Typ som att någon skulle rätta ens liv som en tenta med frågor av olika poäng beroende på svårighetsgrad. Godkäntgränsen borde logiskt sett öka med åren då en människa borde lära sig av tidigare erfarenheter. På snart 30-årsnivå borde gränsen för G ligga på ca 60% och VG på 80. För egen del ser det nog rätt mörkt ut, jag skulle troligtvis hamna på någonstans mellan 59-64 %, men detta enbart för att jag är bra på vardagsval som att ta rätt pendel eller vilka skor man ska välja om det regnar ute. Vad det gäller de stora valen i livet är jag nog helt såld, ibland kan jag iofs vara på rätt väg men av någon outgrundlig anledning lyckas jag ändå leda in mig själv i felandets bana. Men det ska bli ändring på det, snart fyller jag 30 och då är jag helt säkert på att den nya mogna rally kommer visa sig, han som gör rätt val, inte klantar sig och inte läser 40 högskolepoäng TV-vetenskap bara för att det är kul. Framtiden får utvisa, jag hoppas på det bästa...

Hemresa from hell

I de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna brukar det ju heta och vad det gäller Orminge är detta verkligen sant. Tyvärr är jag ju tvungen att besöka denna plats alldeles för ofta då mitt fantastiskt inspirerande extrajobb inom hemtjänsten är beläget på just denna plats. Nacka och Ekerö är väl de ställen belägna i någorlunda närhet till innerstaden som inte ens verkar vilja ha tunnelbana, orsaken till detta vet jag inte men jag har en känsla av att det ligger en del i att de boende som inte vill ha anledning att inte ta SUVen till jobbet. I vilket fall som helst märker man rätt tidigt att det inte är Hjulsta eller Hässelby man är på väg till. Nacka/Värmdöbussarna går alla från Slussen och det är här som den första lustigheten märks. Det finns nämligen ett slags outtalat kösystem in på bussen där trängning i kön är något som känns helt otänkbart och så ser det inte ut på Spånga Station. Klockan 22.30 när jag ska hem från Orminge C brukar det annars så välfyllda parkeringsplatstorget vara helt dött. Men igårkväll var det annorlunda, jag fattade redan i Gustavsvik, som ligger mitt ute i ingenstans och bussen vänder vid skylten "här slutar allmän väg", att något var i görningen då det stod två nysminkade 17-åringa bratbrudar och väntade på bussen jag innan detta tillfälle åkt ensam 100% av mina resor. Att det dessutom stod en gammal Volvo med två skumma 18-åriga män parkerade på vändplan gjorde inte saken mer lustig. Väl inne för bussbyte vid Orminge C var det ett jäkla liv, en nypimpad Honda Accord från 90-talets första år stod och pumpade hård bilsteronördstecno och de ungdomsgäng som inte skulle in till stan, vilket var de flesta, stod utportionerade runt den annars tomma parkeringsplatsen. Då jag, efter en liten encounter med två rohypnol/alkoholindränkta ungdomar för några år sen, inte tycker att ungdomar i denna ålder ingår bland mina favoritklientel av människor att träffa på mörka parkeringsplatser på kvällen kände jag mig inte skitpeppad över att stå där och vänta. Sån tur var kom bussen fort och de två mer välartade ungdomsgängen och jag klev på den annars tomma bussen mot Slussen. På något sätt blev bussen under denna resa försenad, vilket är helt obegripligt, och jag missade tåget mot fruängen som brukar göra att jag hinner med 22.55-pendeln. Istället fick jag uppleva hur våren och sommaren kommer bli för oss på gröna linjen mot Farsta Strand. Då spåret ska läggas om och de stängt av hela linjen ersätter orangea skämtbussar från norge, som enligt Maria som jag träffade på Gullmars inte kommit i tid en enda gång till Hökarängen och där dörrarna inte går att stänga. När väl min "direktbuss" (en jävla lögn) kom blev det en seg resa hem. Men inget ont som inte har något gott med sig, under min sightseing av Farstas yttre delar fick jag syn på en ny skylt som bytt den gamla gröna Pizzeriaskylten på Lysviksvägen mot en sprillans ny vit helt obegripligt ful "New Castle In"-skylt. Jag fattade direkt att de fått utskänkningstillstånd och att Restaurang och Pizzeria Lilla Farsta fått en konkurrent om Farstaalkisarna. Då det finns hundratals av dom lär dock faran för att konkurensen skulle vara mördande vara ganska liten.

Ett besök på New Castle Inn är inte inplanerad

Nu får det vara nog!

Imorn är det vårdagjämning, det betyder att sex månaders helvete i mörker äntligen är över. Något som brukar följa med detta är bättre väder, men nej, inte 2008, the year of mörker, regn, hagel och två jävla plusgrader. Då kom vintern! Tack. Det blir minusgrader hela helgen. Men det skiter jag i, det får fan vara nog nu, imorn åker vårjackan på även om det kommer betyda tre dagar i sjuksängen och en kur med brittiska "cold and flu"-tabletter. Nu säger jag ifrån, ge mig våren som jag så väl behöver och förtjänar! Åt helvete med skiten!

Nostalgi

Idag jobbade jag kväll i hemtjänsten igen, det var första gången på ett tag eftersom jag haft så mycket att göra med abstractet och varit bortrest i nästan två veckor. Eftersom jag hade lite tid över stannade jag vid åttatiden in på Boo bollplan och kollade när deras juniorlag tränade. Trots att de pulsade omkring i snö så såg det sjukt trevligt ut, jag kom fram till att fotbollspelandet kan vara en av väldigt få saker jag saknar från min tonårstid och då kanske särskilt träningarna på senhösten och den tidiga våren. Det var något speciellt med att dricka vatten där det låg en hinna is högst upp eftersom det var så förbannat kallt, cykla hem genom ett mörkt Ängby i regnet eller för den delen ett ljust soligt Ängby när det våras, att lära sig jobba i grupp mot ett mål och att lära sig om fotbollens ädla konst av den smått fantastiska tränaren Stene. Lite beror det nog också på att jag efter många satstagningar börjat läsa "Låt den rätte komma in" (min skräck för att läsa om blod har hållt mig borta ifrån den en mycket lång tid) och dess fantastiska västerortsskildringar ger verkligen berättelsen en extra dimension.

Något som dock inte ger världen en extra dimension är en grej som jag läste i förbifarten i två artiklar om stress hos amerikanska tränare men som jag sedan tänkt på en hel del. Det visade sig nämligen att i den undersökta populationen som var på ca 200 personer var drygt 80% av männen i en relation men bara knappt 20% av kvinnorna, inte några småskillnader med andra ord. Jag fastnade lite för det där och insåg efter lite tankearbete att det måste bero på att det helt enkelt är förbannat svårt att vara kvinna och tränare eftersom detta är ett yrke som kräver en förbannad massa i engagerad tid och kraft. Att kombinera detta med en relation där mannen vill ha maten på bordet, kläderna tvättade och huset damsuget lär vara något för övermänniskor. För de manliga tränarna var det såklart en annan femma, de kommer hem på kvällen, får maten serverad och går sedan och lägger sig framför tvn. Grattis världen!

Vuxenpoäng

Idag när jag efter att ha avbrutit en utekväll (eftersom jag 1, satt på tåget som förde mig hem och 2, borde vara pigg imorn eftersom jag ska söka ett jobb jag vill ha och dessutom borde sätta lite fart på mitt skrivande igen) och när jag kom hem gjorde ett vuxenpoängstest på facebook fick jag svaret att jag är 100% vuxen. Även om detta inte känns helt oinbjudande så kan jag knappast säga att det är särskilt sant. Utfallet i testet beror troligtvis på att personen som gjort testet är så ovuxen att han/hon inte vet vad det innebär att vara vuxen, halvvuxen eller inte vuxen alls. För att minska mina vuxenpoäng ska jag kliva upp klockan fyra och tro att jag ska kolla på F1-premiären men missa allt eftersom jag kommer somna. Frågan är om det är vuxet att somna eller om det tyder på brist av självkontroll, att definiera vuxenhet är kanske inte så lätt...