onsdag 19 mars 2008

Nostalgi

Idag jobbade jag kväll i hemtjänsten igen, det var första gången på ett tag eftersom jag haft så mycket att göra med abstractet och varit bortrest i nästan två veckor. Eftersom jag hade lite tid över stannade jag vid åttatiden in på Boo bollplan och kollade när deras juniorlag tränade. Trots att de pulsade omkring i snö så såg det sjukt trevligt ut, jag kom fram till att fotbollspelandet kan vara en av väldigt få saker jag saknar från min tonårstid och då kanske särskilt träningarna på senhösten och den tidiga våren. Det var något speciellt med att dricka vatten där det låg en hinna is högst upp eftersom det var så förbannat kallt, cykla hem genom ett mörkt Ängby i regnet eller för den delen ett ljust soligt Ängby när det våras, att lära sig jobba i grupp mot ett mål och att lära sig om fotbollens ädla konst av den smått fantastiska tränaren Stene. Lite beror det nog också på att jag efter många satstagningar börjat läsa "Låt den rätte komma in" (min skräck för att läsa om blod har hållt mig borta ifrån den en mycket lång tid) och dess fantastiska västerortsskildringar ger verkligen berättelsen en extra dimension.

Något som dock inte ger världen en extra dimension är en grej som jag läste i förbifarten i två artiklar om stress hos amerikanska tränare men som jag sedan tänkt på en hel del. Det visade sig nämligen att i den undersökta populationen som var på ca 200 personer var drygt 80% av männen i en relation men bara knappt 20% av kvinnorna, inte några småskillnader med andra ord. Jag fastnade lite för det där och insåg efter lite tankearbete att det måste bero på att det helt enkelt är förbannat svårt att vara kvinna och tränare eftersom detta är ett yrke som kräver en förbannad massa i engagerad tid och kraft. Att kombinera detta med en relation där mannen vill ha maten på bordet, kläderna tvättade och huset damsuget lär vara något för övermänniskor. För de manliga tränarna var det såklart en annan femma, de kommer hem på kvällen, får maten serverad och går sedan och lägger sig framför tvn. Grattis världen!

Inga kommentarer: