Förbannade jävla förmyndarstat!

Ibland blir jag så jävla less på det här vackra landet jag är född och uppvuxen i. Denna dag är ett typexempel. Jag kliver upp tidigt för att ringa husläkaren och få ut nya recept på pollenmedicin. Men den snorkiga f****n i telefonen berättar att så enkelt är det inte för det var för länge sen jag hämtade ut min medicin så jag måste på ett bokat besök och det finns tid klockan 17.15. Men jag åker till Tyskland klockan tre försöker jag. Hon är dock benhård och håller en föreläsning om att jag faktiskt borde ha lite mer koll på mina mediciner. Efter att jag skällt tillbaka lite säger hon att hon ska kolla om det går att göra men att de EGENTLIGEN behöver tre dagar på sig för att skriva ut recept, har jag inte hört något innan tolv så gick det inte. Efter att ha försökt på lite andra sätt gav jag upp och insåg att privatisering inte är nyckeln till bra service och mindre byrokrati. Sån tur var berättade min mycket allergiska farmor för mig att drogerierna i Tyskland har receptfria mediciner som är innihelvette mycket starkare än skiten vi får på recept här i Sverige. Nu ska jag köpa upp hela jävla lagret på närmsta tyska drogeri och aldrig mer stödja den svenska byrokratvårdmaskinen vad det gäller pollenmedicin! 

Gösta Berling saga som fotbollslag

När jag igår stod och njöt av svensk/isländsk proggrock av högsta kvalitet kunde fastnade jag i tanken om vilken roll de olika medlemmarna i bandet har. Mina tankar började flyta iväg och till sist fastnade jag i att stå och fantisera över vilka spelartyper Gabbe, Einar, David och Alex skulle vara i ett fotbollslag. Vi kan börja med Alex, han är en väldigt modern och intenationell i sin roll som väldigt offensiv högerback, han är snabb som en vessla och räknar kallt med att andra ska täcka upp i defensiven de gånger han ger sig ut på sina offensiva utflykter. Oftast blir hans offensiva rajder på högerkanten väldigt lyckade, han dribblar gärna sin gubbe både en och två gånger innan han slår ett av sina hårt skruvade inlägg. I offensiven anses han vara ett dödande vapen men i defensiven kan dessa utflykter ibland vara en källa till viss oro. Oftast hinner Alex hem på något lustigt sätt och bryter även om han ibland kan vara lite sent ute och ta ett gult kort eller två. David å sin sida är den typiske högerfotade vänstermittfältaren som även han gärna går framåt, och då gärna genom att skära in mot mitten av planen. Förr var inte David direkt kännd för att lägga något som helst krut på det defensiva men på senare år har hans defensiv blivit mycket bättre och mognare. Hans offensiva rajder har även dom blivit mycket mer balanserade, men när han bryter innåt i banan är han en skräck för motståndarn. Einar är Göstas klasiska striker, han är stjärnan som köptes in för att frälsa både publiken och målgörandet. När Einar kom in i laget var han lite blyg både på och utanför planen men den senaste tiden har han blommat ut till en riktig klassforward som snittar runt ett mål per match. Han har även växt in i rollen som lagets stora stjärna och har fått många fans ute i stugorna. Ska man lyfta fram en negativ sak kan det vara att Einar ibland kan vara aningen invecklad och ensidig i sitt spel, han dribblar sig allt som oftast in i straffområdet istället för att ta skott eller passa ut till någon av de som kommer springande på kanten för att ta inlägg. Gabbe är den klassiske defensiva mittfältaren, han är både tränarens och medspelarnas dröm att ha i laget, publiken som inte förstår fotboll kan ibland tro att han inte gör något speciellt på plan men det är för att de inte hört talas om att det finns något som heter spel utan boll. Den dag Gabbe är skadad eller avstängd kommer de dock få se det med egna ögon när defensiven skulle läcka som ett soll och de offensiva spelarna inte skulle få en vettig boll att jobba på. Gabbe jobbar som sagt var allt som oftast i det tysta, han är alltid på rätt plats i defensiven, slår enkla och kliniska passningar till sina offensiva kollegor och är nöjd med sin roll i laget eftersom han gör ett jobb som han vet måste göras, dessutom vet han att de andra klåparna inte skulle klara sig en minut på planen utan honom. Jag ska också tillägga att Gabbe är den som toppar Aftonbladets lista över mest sprungna meter i match efter match. 

Tillsammans blir de ett svårstoppat lag som är ett av Sveriges bästa, vissa påstår att de någon gång kommer ha samma status som Grenoli hade på sin tid, men det vet vi inte förns om 30 år.

Come back i samhället

Idag kom detta mail, jag är så jävla peppad, kanske finns det hopp även för denne övervintrade akademiker att bli något när han blir stor. Men då vill de ha pengar det första de vill, typiskt...

080424

 

Dear Erik

 

This is a letter of notification that the Scientific Committee of the Nordic Conference 2008 – Health, Participation and Effects of Sport and Exercise has considered and accepted your YIA abstract. As soon as the Scientific Program of the Conference is completed, you will get more exact information about date and time of your presentation. 

 

The Organizing Committee kindly invites you to Halmstad, Sweden to participate in the Nordic Conference on October 2-4, 2008.

 

Please, pay attention to the deadline for early Conference registration and payment (May 15, 2008). We also advise you to book your hotel to stay in Halmstad for the Conference period in advance. You can find more information about registration, fees and hotels available in the attached file.

 

Thank you for submitting your abstract. We warmly welcome you to participate in our Conference.  

 

Best regards,

On behalf of the Organizing Committee

 

Karin Josefsson, Secretary General

 

 

Box 823,

Halmstad University,

SE-301 18 Halmstad, SWEDEN

Phone: +46 35 16 74 09

e-mail: nordicconference2008@hos.hh.se

Röda faran och pollenstrategi

Idag hade ett möte i Örebro och när jag igår försökte bestämma mig för om jag skulle ta tåget eller min nypåställda BMW 518i av 87 års modell (aka röda faran) bestämde jag mig för att ta bilen. Lite för att tågen passade dåligt men mest för att jag var peppad på den frihet som en bilresa faktiskt innebär. Klockan 10.30 bar det iväg, med en jävligt grym playlist inladdad i bilstereon (ipod+ 99-kronorshögtalare från teknikmagasinet) och en glass i handen bar det av. Första delen av resan gick som smort och jag kände mig som fisken i vattnet när jag låg och brände i 120 på motorvägen mellan sthlm och Eskilstuna samtidigt som jag visslade med i diverse häftiga hits från då och nu. Men när E-tuna var passerat och motorvägen bytte skepnad till landsväg började problemen, ett vägarbetsområde sinkade mig säkert en kvart men när jag efter Arboga kunde ge mig ut på motorväg de sista fyrakommafem milen trampade jag gasen i botten igen. Mitt under en omkörning av en lastbil det stod Everts Åkeri på började dock röda faran hoppa och skulla fram. Det kändes som dålig bensintillförsel, vilket också bekräftades av min fader som tyckte att jag skulle köpa lite insprutsrengöringsmedel på närmaste mack. Jag lyckades skutta mig in till Örebro i tid och mötet gick riktigt bra, vi gjorde i sedvanlig ordning om hela modellen så nu är det bara för rally att skriva om resultatdelen än en gång. Men annat var inte att vänta sig eftersom detta mer eller mindre är regel än undantag. För övrigt hände inte mycket i Örebro förutom att jag tog reda på när deadline är för att lämna in uppsatsen och att jag sprang på Sabina som nu är tillbaka i Sverige efter en termin i USA. Hon klagade på att hon började känna sig gammal vilket gjorde att jag kände mig sjukt gammal då jag tror hon är född på andra halvan av 80-talet. Hemvägen började riktigt bra, jag hällde i K-sprit i tanken och bilen började gå som ett spjut igen, även om den mest fick ägna sig att stå i kö i Örebro, något som känns jävligt märkligt då jag knappt kunde tänka mig att detta var möjligt ens i mina vildaste fantasier. Väl uppe på motorvägen tog jag ordentlig fart och efter ett tag hörde jag världens smäll. Jag fattade inte ett skit förrns jag skulle köra om en bil och insåg att det var den högra backspegeln som fått nog och lämnat bilen för att pröva lyckan på annan ort. När jag senare började närma mig Arboga kom jag fram till att jag skulle ta Västeråsvägen hem eftersom jag inte hade lust att spendera ytterligare tid i kö. Detta val visade sig vara det sämsta jag gjort på hela veckan då mer eller mindre hela de sista tre milen in mot V-rås var en enda stor byggarbetsplats. En timme och tre mil senare var jag igång igen och efter mer än tre timmar anlände jag till Hammarbyhöjden för en trevlig kväll med Gabbe, pizza, Sverker och klass 9A.

För övrigt så har jag satt upp en sjukligt slug plan över hur jag ska slippa pollenchocken i år. Då de kalla nätterna som är nu är idealiska för att växtligheten inte ska sätta fart ska detta hålla på i exakt en vecka till, sen ska en chockvår komma och allt ska slå ut på exakt fem dagar. Dessa dagar spenderar jag i Tyskland som chaffis åt det eminenta bandet med det jobbiga franska namnet jag aldrig tänker lära mig att stava till, i Tyskland är planen att våren redan peakat och pollensäsongen redan är över. Väl hemma igen kommer jag på så vis ha missat hela skiten och detta kommer bli våren då jag slapp överdosera pollentabletter så att jag somnar, hälla litervis med ögondroppar i ögonen och svära att våren är guds straff till alla agnostiker.

Sporten VS Musiken

Ikväll när jag satt på min ihopgaffade favvobuss 18X, ärvd från Oslo komune, mellan Gullmars och Farsta kom jag att tänka på lustiga/dumma saker jag gjort i musikens namn, då försökte jag komma på vad jag gjort för lustiga/dumma saker för sporten. Följande två topp trelistor växte fram i mitt medvetande.

Musiken

3. Övertalade en person som aldrig sett Lungfish att följa med till Brighton för att se en konsert med motiveringen att vi kunde kolla in alla miljöer från Quadrophenia. Jag lyckades och det var de bästa två konserter jag sett.

Sporten

3. Gick omkring i två timmar i ett snöblandatregnpinat Örebro för att hitta en TV att se andra åket av storslalomen i OS. När jag efter mycket om och men hittade en sunkig alkisrestaurang höll jag på att bli mördad av sju stammisar efter att ha jublat när Anja Persson klantat sig och Anna Ottosson fick sitt välfötjänta brons. 

Musiken

2. Bussluffade i England med en person jag träffat tre ggr förut för att se fyra Fugazispelningar. Detta var dock en mycket lyckad resa och på läktaren i London lärde jag känna en av världens bästa personer.

Sporten

2. Brände 75 % av vinsten av en lägenhetsförsäljing på en halv racebil, en skitdyr golfresa till Sicilien och ett nytt golfsett på mindre än två timmar.

Musiken

1. Körde en grön dieselbuss mellan sthlm-Wien/Ljublijana för att se två spelningar med ett band jag för bara ett år sen sett fyra gånger när jag kryssade med buss mellan olika brittiska industristäder.

Sporten

1. Efter att just blivit tillsammans med en mycket fin tjej lämnade hennes lägenhet klockan halv åtta på morgonen för att åka hem och kolla på Wengens klassiska störtlopp ostört. 

Mardröm

Jag vaknade just upp från en av de värsta mardrömmar jag någonsin haft sen den återkommande mardrömmen jag hade när jag var fem och blev uppäten av en hund som var gjord av en jättestrumpa (för vilken jag helt och hållet ger S. Westerberg skulden med hans lillstrumpa och syster yster). Drömmen började med att jag i sedvanlig anda kom till mitt extrajobb på Orrens vård och omsorg. Istället för att åka runt och laga mat till gamla tanter och gubbar berättade dom att de hade skaffat ett nytt uppdrag för några veckor sen men att han som brukade ha det var sjuk. Därför tyckte dom att det skulle vara perfekt om jag kunde ta friskis och svettispasset på anstalten i Gustavsberg (jag är rätt säker på att det inte finns någon sådan men det stoppade knappast min mardröm). Jag blev såklart skitnervös men de tyckte inte jag skulle gnälla, jag hade ju hållt på med sport när jag var yngre. Jag raffsade ner de få övningar jag kan i friskis och svettisvärlden och begav mig dit. Efter en mycket lustig incheckningsprocedur som inte har något med någon som helst verklighet att göra fick jag träffa den fångvaktare som skulle visa mig vart jag skulle vara, han påminde om en gympalärare jag hade ett tag i mellanstadiet men var till skillnad från honom svintaskig (i stil med träslöjdsläraren i Blackeberg jag hade på samma stadium) och när jag frågade hur länge jag skulle hålla på svarade han att "det blir bara värre för dig om du inte kör tiden ut". Efter att ha blivit hotad av två interner, jag hade inte med deras knark som han som brukade komma hade, var det dags att hålla i träningen. Självklart hade jag glömt mitt papper någonstans ochkom inte ihåg en enda av de övningar jag knåpat ihop, istället började jag köra de övningar vi körde på barmarksträningen i alpinskidåkningen. Dessa har dock lite eller inget gemensamt med friskis och svettis samt är förbannat svåra att göra till Dr Bombays Calicalucuttalåt vilken tydligen var internernas bästa träningslåt. Detta togs dock inte emot med blida ögon hos fångarna, som för övrigt hade likadana amerikanska fångklädsversioner av träningskläder, och de började berätta olika trevliga saker jag skulle vara med om i duschen efteråt. För första och troligtvis sista gången blev jag då väldigt glad av att byggjobbarna som bygger ett hus tio meter från mitt fönster började bila i en sten för det gjorde att jag äntligen vaknade, kallsvettig och helt förskräckt. Inte för att jag egentligen tror på särskilt mycket av det Freud lärde världen, men det skulle vara kul att höra vad han tror om denna dröm. Själv har jag inga teorier.

J. Esk, geniet

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1077&a=759531

Min teori om AIK:s spikraka väg mot SM-guld har fått ännu mer styrka i.o.m. att landets största medieskämt nu uttalat sig om de saker han säger sig kunna bäst, idrott... Efter två matcher vet han allt. I love journalister, sanningssägarna med stort S.

SM-guld 2008

Efter vad som skulle kunna vara den knackigaste säsongsinledningen på väldigt länge känns vägen till SM-guldet rätt lång för mitt kära AIK, skulle man kunna tro. Faktum är att det är precis tvärt om, svaga säsongsinledningar är faktiskt en bra indikator på en bra säsong. När AIK 1992 tog sitt första SM-guld sen 1937 var inledningen av säsongen allt annat än stark och det var på vippen att AIK missade den mycket lustiga höstserien där kampen om SM-guldet skulle avgöras. 1998 var det inte mycket bättre, sju poäng efter sex matcher talar sitt tydliga språk. Året efter var det samma visa på våren, idel onödigt tappade poäng och rätt krampaktigt spel. Men när Asper i Juni bestämde sig för att spikad igen fullständigt vände allt och vägen till guldet såg så spikrak ut det kan när det var dags för sommaruppehåll. Sen gick det dock lite trögare pga ganska stort fokus på Champions League och AIK föll på målsnöret. När Gnaget 2005 spelade i superettan var de första matcherna extremt tunga och vem minns väl inte väsbyförlusten med annat än traumatiska ångestatacker, sen vände det dock och vägen tillbaka till 

Allsvenskan var sen en ganska tacksam historia. Även under silveråret 2006 var starten rätt svag för att sedan vända och bli bättre än vad någon hade kunnat kräva av en allsvensk nykomling. Börjar poängen trilla ner? Jag tänkte väl det, vägen till guldet är öppen, när Özkan snart är frisk, Bojan kommer in i matchtempot och Dulee har rehabiliterats klart kommer en höstspurt av sällan skådat slag inledas. I slutet kommer det stå mella AIK och Malmö, CH kommer avgöra på övertid mot GAIS på ett snöigt Ullevi och jag kommer stå där och säga vad var det jag sa. Dock tror jag en liten vändning kommer redan på Torsdag, 1-0 av Markus Jonsson på straff.

Emocore

I mitt ständiga försök att förstå ungdomar av idag kom jag in på nedanstående länkar via DNs emoguide.
http://pastan.nu/merpastan/har-lever-den-sista-subkulturen-1.18367
En kul grej var att det var typ 15 som gillade fugazi på emocore.se och nästan 100 som gillade rites of spring, jag vill såklart tro att detta är en avknoppning från mitt tidgare projekt med att tipsa emokids om bra musik när jag var på fyllan (ett projekt som bara nådde två stackars emobrudar som blev harassade av en fullgubbe på telefonplans busstation). Tilläggas bör att nått band som heter Bullet for my valentine har över 5000 fans och My chemical romance har ungefär lika många vilket ändå gör fugazi och r.o.s till rätt obskyra även om de trots allt har en hel del fans. Däremot var det inte en enda som gillade Bob Tilton men det kanske inte är så konstigt då de nog inte finns med i historien på samma sätt. Den 14-åring som letar upp dom lär få nära nog kultstatus i dagens de lite häftigare delarna av dagens emokretsar. Efter lite mer grävande forskning verkar det dock som att de redan är upptäckta på forumet på emomusic.se men kanske av de lite äldre gardet, han som gillade dom blev dissad för att han var ett vinylpretto vad det nu skulle vara för fel med det? På emomusic.se har de även flera trådar i forumet där fugazi och rites of spring, band som Texas is the reason och Promise ring. Definitionen av vad som är emo verkar ha breddats en del sen jag var inne i gemet för både Korn, HIM (obs, inte de som låg på southern utan finnarna) och Green Day verkar räknas in i emofacket vilket inte hade varit tänkbart back in the days. Värt att nämna är också att Refused inte var lika heta som jag trodde att de skulle vara men att Lillasyster verkar gå hem som bara den. En annan intressant detalj är det nästan postmoderna mixandet av genrer som finns hos de lite häftigare emokidsen, en hade listat både bo kaspers orkester och rites of spring vilket känns ganska coolt. Min personliga favorit är dock 14-åriga FuneralForADearFriend som gillar Embrace, Rites of spring, Fugazi och June of 44. När det gäller Embrace verkar det tyvärr vara den brittiska varianten som de flesta av de 250 fansen på emocore.se gillar. Annars verkar de ha det ganska trevligt de där emoungdomarna, själv börjar jag känna mig gammal...


http://www.emocore.se/sida/musik

http://www.emomusic.se/

VM i medieskandal

Som en av de ganska många motorsportintresserade/engagerade personer har inte veckans sörsta (medie)skandal passerat mig förbi. FIAs (Internationella Bilsportföbundet) ordförande Max Mosley har så att säga blivit tagen men handen i syltburken. Den mer snarare än mindre tvivelaktiga tabloiden NOTW (news of the world) har på något rätt smart sätt lyckats filma när Mackan och fem prostituerade har en rätt tvivelaktig sexlek involverande diverse nazimerchendise och annan merch med koppling till de koncentrationsläger som våra tyska vänner ägnade sig åt att driva i slutet av 30- till mitten av 40-talet. Jag kan verkligen förstå de argument som tar utgångspunkt i att han har rätt att göra vad han vill på sin fria tid så länge det inte är olagligt, vilket detta inte är i England där dessa handlingar skedde. Däremot tycker jag personligen att detta är något av det mest osmakliga jag hört talas om. Huruvida jag anser att han borde avgå eller ej låter jag vara osagt men på någon slags personlig moralisk nivå skulle jag nog se att någon annan skulle vara bättre lämpad att styra en av världens största idrotts institutioner.

Det intressanta med hela grejjen är egentligen att han faktiskt kommer få sitta kvar, för det verkar rätt klart. Inte egentligen för att det kanske är rätt utifrån något slags synvinkel om vad som är privat och vad som är offentligt utan det faktum att han faktiskt lyckas driva denna agenda. Jag kan nog med rätt stor säkerhet säga att FIA lär vara ett av få förbund där denna hänsyn tas (på gott och ont). För tänk om chefen för Volvo eller Sveriges jämställdhetsminsister bllivit tagna med brallorna nere på samma sätt, inte en chans att de fått sitta kvar! Det är inte lätt att säga om detta är bra eller dåligt, man kan dock konstatera att motorsportens rätt tvivelaktiva arv (vad det gäller tvivelaktig kvinnosyn) troligvis ligger som en blöt filt över det faktum att han kommer få sitta kvar, det skulle vara intressant att veta vad de andra i kretsen runt FIA och F1 haft för sig i sänghalmen de senaste 30 åren...