Röda faran och pollenstrategi

Idag hade ett möte i Örebro och när jag igår försökte bestämma mig för om jag skulle ta tåget eller min nypåställda BMW 518i av 87 års modell (aka röda faran) bestämde jag mig för att ta bilen. Lite för att tågen passade dåligt men mest för att jag var peppad på den frihet som en bilresa faktiskt innebär. Klockan 10.30 bar det iväg, med en jävligt grym playlist inladdad i bilstereon (ipod+ 99-kronorshögtalare från teknikmagasinet) och en glass i handen bar det av. Första delen av resan gick som smort och jag kände mig som fisken i vattnet när jag låg och brände i 120 på motorvägen mellan sthlm och Eskilstuna samtidigt som jag visslade med i diverse häftiga hits från då och nu. Men när E-tuna var passerat och motorvägen bytte skepnad till landsväg började problemen, ett vägarbetsområde sinkade mig säkert en kvart men när jag efter Arboga kunde ge mig ut på motorväg de sista fyrakommafem milen trampade jag gasen i botten igen. Mitt under en omkörning av en lastbil det stod Everts Åkeri på började dock röda faran hoppa och skulla fram. Det kändes som dålig bensintillförsel, vilket också bekräftades av min fader som tyckte att jag skulle köpa lite insprutsrengöringsmedel på närmaste mack. Jag lyckades skutta mig in till Örebro i tid och mötet gick riktigt bra, vi gjorde i sedvanlig ordning om hela modellen så nu är det bara för rally att skriva om resultatdelen än en gång. Men annat var inte att vänta sig eftersom detta mer eller mindre är regel än undantag. För övrigt hände inte mycket i Örebro förutom att jag tog reda på när deadline är för att lämna in uppsatsen och att jag sprang på Sabina som nu är tillbaka i Sverige efter en termin i USA. Hon klagade på att hon började känna sig gammal vilket gjorde att jag kände mig sjukt gammal då jag tror hon är född på andra halvan av 80-talet. Hemvägen började riktigt bra, jag hällde i K-sprit i tanken och bilen började gå som ett spjut igen, även om den mest fick ägna sig att stå i kö i Örebro, något som känns jävligt märkligt då jag knappt kunde tänka mig att detta var möjligt ens i mina vildaste fantasier. Väl uppe på motorvägen tog jag ordentlig fart och efter ett tag hörde jag världens smäll. Jag fattade inte ett skit förrns jag skulle köra om en bil och insåg att det var den högra backspegeln som fått nog och lämnat bilen för att pröva lyckan på annan ort. När jag senare började närma mig Arboga kom jag fram till att jag skulle ta Västeråsvägen hem eftersom jag inte hade lust att spendera ytterligare tid i kö. Detta val visade sig vara det sämsta jag gjort på hela veckan då mer eller mindre hela de sista tre milen in mot V-rås var en enda stor byggarbetsplats. En timme och tre mil senare var jag igång igen och efter mer än tre timmar anlände jag till Hammarbyhöjden för en trevlig kväll med Gabbe, pizza, Sverker och klass 9A.

För övrigt så har jag satt upp en sjukligt slug plan över hur jag ska slippa pollenchocken i år. Då de kalla nätterna som är nu är idealiska för att växtligheten inte ska sätta fart ska detta hålla på i exakt en vecka till, sen ska en chockvår komma och allt ska slå ut på exakt fem dagar. Dessa dagar spenderar jag i Tyskland som chaffis åt det eminenta bandet med det jobbiga franska namnet jag aldrig tänker lära mig att stava till, i Tyskland är planen att våren redan peakat och pollensäsongen redan är över. Väl hemma igen kommer jag på så vis ha missat hela skiten och detta kommer bli våren då jag slapp överdosera pollentabletter så att jag somnar, hälla litervis med ögondroppar i ögonen och svära att våren är guds straff till alla agnostiker.