2. Skylttillverkare, Bra Reklam

Min sista av många lustiga sommrar på Bra Reklam hade de skaffat sig en stororder från Föreningssparbanken. De skulle tillverka alla de stora mynten som hängde ovanför uttagsmaskinerna och bankkontoren åt Föreningssparbanken. Dessa skulle från början vakumtryckas i ett stycke men då vakumpressarna år 1998 inte var lika avancerade som de är nuförtiden blev bokstäverna inte tillräckligt precisa. Lösningen på problemet blev att två extraanställda slavar fick stå och trycka in bokstäver i förborrade hål, pressa fast dem en och en i en stor specialpressmaskin samt sedan sätta ihop två myntsidor till själva myntet. En av dessa extraanställda slavar var jag och ringdes ner från sin tillflyktsort i Umeå, då pengar var en mycket stor bristvara just den månaden tyckte jag att det lät som en skitbra idé att haffsa ihop en sketadålig A-uppsats i Sociologi med inriktning på etniska studier på tre dagar istället för tre veckor foch sedan dra ner till hembygden och ställa in mig i slavledet. Om lampmonteringsjobbet var det tråkigaste jag gjort så skrev jag det bara för att jag inte kom ihåg hur förbannat tråkigt det var att stå på Bra Reklams övervåning och tillverka dessa förbannade mynt. Från maj till slutet av augusti stod jag där och satte i bokstäver, tryckte fast dom och limmade ihop från klockan sju till minst klockan fyra, fem dagar i veckan. Det värsta var att uppdraget var helt omöjligt att ta på, det gick inte att se slutet, en gång i veckan kom ett nytt lass med myntsidor och hur fort man än jobbade ökade bara berget av ogjorda myntjävlar. Som accentuering av min totala misär var jag tvungen att jobba tillsammans med ett riktigt offer ditskickad av arbetsförmedlingen på arbetspraktik, han hette Jocke och kom från Veddesta. Förutom att inte göra ett skit tyckte Jocke att det var sjukt kul att ringa till radiostationer och önska powerbalader i mitt namn. Jag gillade inte Jocke nämnvärt. Men hämnden är ljuv som det så vackert heter, och hämnd skulle det bli. Under sista månaden på jobbet gick jag och tänkte ut ett sätt som skulle kunna öka produktionstakten med nästan det dubbla. Detta krävde dock att man jobbade häcken av sig. De sista två veckorna skredde jag till verket, jag jobbade som aldrig förr, höll igång hela produktionen själv och sprutade ut de förbannade mynten i en takt som förutom att göra att Jockes produktion såg sjukt liten ut även imponerade stort på chefen. Sjlävklart undrade hur jag gjorde, jag var då snabb att demonstrera mitt system och han beslutade föga förvånande att även Jocke skulle börja med denna produktionsordning. Detta gav såklart Jocke stora skälvan och redan tre veckor senare blev det för mycket för latjocke och han började sjukskriva sig och fick senare gå tillbaka till att vara en misslyckad arbetslös liten fis från Veddesta.