3. Patienttjänst/postgubbe på St Görans Sjukhus

När jag flyttat hem efter ett förkortat försök till att bli Londonbo behövde jag snabt skaffa pengar och fick ett vikariat på St Görans Servicegrupp. Patienttjänst gick ut på att putta omkring patienter mellan de olika avdelningarna, oftast till eller från röntgen. Postgubbetjänsten gick ut på att göra så lite som möjligt och surfa på internet så mycket som möjligt, något jag inte hade några som helst problem att bemästra till fullo, man hade också tillgång till en skithäftig trehjulig sparkcykel som man kunde få upp i rejäla hastigheter i katakombernas nedförsbackar. Som bonus fick jag även jobba som vaktmästare på ett psyksjukhus vid Odenplan, vilket mest gick ut på att köra ut med post till de tre överläkarna, koka kaffe till de tre kontorsarbetarna, vila och leverera plomberade plastlådor fyllda med maxad medicin till de olika avdelningarna, höjdpunkten under dessa veckor var när jag lyckades dra igång larmet när jag skulle hem och sket i att förklara mig för de utryckande securitasvakterna. Höjdpunkten på patienttjänstjobbet var en gång när jag körde en gammal tant runt i katakomberna under sjukhuset och hon helt plötsligt skriker ut "Jag ska lära dig en sak unge man, vad du en gör, gift dig aldrig"! Hittills har jag följt hennes råd. En mindre lustig sak med jobbet var när man fick en hämtning till M01, vilket utalades mott och betydde minus noll ett, detta var samma sak som ett kylrum på våning minus 1. I detta kylrum låg diverse människor som så att säga vara klara med jordelivet. Jag skulle ljuga om jag påstod att dessa skubb var de jag såg fram emot mest. Jag lärde mig dock två saker. 1, En död människa är mycket svårare att bära än en som lever eftersom han/hon är helt lealös. 2, Det är inte lika läskigt med lik än man kan tro.