Förvirring

Idag var jag ytterst nära att missa att jag skulle jobba kväll. Bara det faktum att jag i förbifarten såg att att en mailkonversation hade förts mellan mig själv och min chef denna vecka fick mig att upptäcka att jag själv hade föreslagit kvällsjobb söndagen den 27e. Med en tjurrusning till tunnelbanan och en snäll chef som häntade mig i Orminge lyckades jag bara komma en kvart sent till jobbet, dock med doften av en trött söndagsdegande sportfjant som ägnat dagen åt att kolla på tre olika sporter samtidigt, äta icahandlarnas mozzarellapizza och sura över att tennisen var roligare på Willanders tid. Väl på jobbet hände inte mycket fram till det att jag skulle åka hem, men då kom nog vad som lär bli min jag mötte lassiehöjdpunkt 2008. Istället för en sjukt seg bussresa till Slussen och sedan en tunnelbaneresa hem fick jag skjuts till Centralen, och detta var sannerligen inte vilken skjuts som helst, det var skjuts i den bil som Sven Mellander är ägare av. Jag var skitnära att börja fråga bilens chaffis, tillika Svens dotter om hur det kändes att vara dotter till en sån gigant, om han brukade dra full rulleskämt hemma, om hon hört honom repa till Steve med Loyden och om han hade kvar ikväll får 107 svenskar gonorrétröjjan. Jag lyckades dock hejda mig i sista stund och istället snackade vi om fenomenologisk metod och fördelen med att gå i en klass med tre elever istället för 40. För övrigt kan nämnas att Sven har färddator i bilen och att den är Japansk, av det senare kan slutsatsen således dras att Sven inte har särskilt rolig bilsmak. Jag hade helst sett att han ägde en Loyd.