4. Paketdistrubutör i Stockholm

Ännu ett jobb som var mer tråkigt än lustigt. Några som var lustiga var dock mina arbetskamrater. Första dagen skickades jag huvudstupa in i hetluften och fick köra ut ett halvt distrikt själv utan förkunskaper i när Drottninggatan var ok att parkera på utan att få P-bot eller vem man skulle ringa på när man skulle få tag på de som jobbade på Konstig på Kulturhuset, detta var dock inget större problem utan persen kom först ett par timmar senare. På förhand var det bestämt att att jag när jag var klar skulle jag ringa "Jocke" och följa med på slutet av hans runda för att lära mig jobbet på riktigt. Denna sista timme visade sig bli en av de mer pinsamma i mitt liv eftersom Jocke föga förvanande visade sig vara ärketypen av en budbilschaffis. Vår vänskap började med att Jocke berättade att han varit på systemet och köpt två "sjuttis" renat som han skulle köra i sin sodastreamer och shota upp med grabbarna, resten av dagen gick, förutom att leverera paket, ut på att tuta så fort Jocke såg en person av kvinnligt kön som hade en kjol eller shorts som slutade ovanför knäna. Om Jocke var riktigt nöjd med vad han såg vevade han även ner rutan och visslade den klassiska "snygg häck"-visslingen. Personligen försökte jag att se så osynlig ur som möjligt.

En annan lustig historia var skrönan om damen som jobbade i paketmottagningen på Rosenbad. Hon var en skithäftig butchflata som verkligen tog sitt jobb på högsta allvar (vilket hon var väldigt ensam om). Hon scannade alla paket i en röntgenmaskin och hade man otur och kom precis när hon stod och scannade posten fick man glatt vänta mellan en kvart och en timme beroende på i hur många vinklar hon skulle kolla paketen. De andra lite mer homofoba på Raketservice AB var lite rädda för henne och de spridde gärna skrönan om att hon skjutit skarpt med k-pist mot en kille som lämnat ett paket med en massa sladdar som hon trott var en bomb. Personligen är jag rätt säker på att detta inte var särskilt nära sanningen, men jag hoppas...