Mina sex lustigaste extrajobb:
6. Spärrvakt på SL/Connex.
Egentligen inte särskilt konstigt vilket också förklaras av placeringen. Jobbet gick mest ut på att ge för mycket växel så att man fick fylla på med egna växelpengar och att få skäll av sura resenärer som tyckte att spärrvakten skulle få ta skiten för att han/hon grälat med sin respektive vid frukostbordet. Jag lärde mig två saker. 1. Det jobbar många högutbildade personer på SL. 2. Tänk dig för innan du ska visa civilkurage. Anledningen till nummer två var att jag en natt på Gamla Stans station satt och pratade med de två vakterna som patrulerade stationen, för att vara väktare tyckte jag att de var rätt trevliga och vi snackade på under mer eller mindre hela mitt pass. Den sista halvtimmen stod de dock utanför spärren för att skapa "lugn och ordning". Lite innan tre kommer ett par män som med ganska stor säkerhet var homosexuella. Detta visade sig föga förvånande vara något som mina vänner vakterna inte hade mycket för. De påstod att en av killarna var för full för att åka tunnelbana (vilket inte var sant, har själv varit bra mycket mer bladig vid fler tillfällen än alla fingrar och tår på en vanlig svensk lågstadieklass), detta tyckte de två killarna var ganska larvigt och började argumentera för sin sak, efter ett tag brottade en av väktarna ner den ena av dom och jag insåg att det var dags att ingripa. Värt att nämna är att det vid denna tid hade börjat bli en ganska stor folksamling som försökte snacka vett och sans i knäppgökarna. Jag stängde spärren och ringde det telefonnummer man skulle ringa vid liknande tillfällen. Vad jag då inte tänkte på var att
de inte bara kopplade in polisen utan ett larm gick även ut till den väktarfirma som
jobbade i tunnelbanan. Min tanke att polisen skulle komma och ta idiotväktarna blev inte riktigt fullföljd utan istället kom en hel armé av testosteronstinna väktarhomofober inspringande och började haffa protesterande människor till höger och vänster. Kallabaliken var total och jag försökte rädda det som räddas kunde genom att ta in namn och telefonnummer på alla vittnen. Dessa rapporterade jag enligt konstens alla regler in till polis och Connex, dock hörde jag inte något mer. Tipset är alltså att inte kalla på väktare för att lösa alla civilkuragerelaterade problem.
5. Lampmontör Maxel Belysning
Efter att jag inte fått förlängd anställning på Herrängens Skola blev jag för första gången i mitt liv arbetslös, smart som jag inte var/är hade jag dessutom inte gått med i A-kassan så jag var sjukt desperat att få ett jobb snabbt. Min store tjocke far fixade då ett treveckors svartjobb som gick ut på att montera ihop skitfula spotligts. Det var jag, Hakkan, Üsgül och en som jag inte kommer ihåg vad han hette. Jobbet går till historien som ett av de absolut tråkigaste jag någonsin haft. Dock fick jag en smärre hjältestatus hos mina tre nyfunna turkiska vänner. En relevant fråga är såklart varför och svaret var ganska enkelt, mitt turkiska andranamn Selim samt att jag inte frågade var de "kom" ifrån. Lärdomarna jag drog av detta jobb var flera och förutom diverse råd i hur man tjänar pengar på bilimport och hur man kan ställa om färddatorerna på vissa BMW-modeller lärde jag mig om hur mitt kära andranamn tog sig från Turkiet till Sverige någon gång för länge sedan. Det var nämligen så att någon av de mer krigiska svenska kungarna var ute med sin tappra armé och bråkade på sydligare breddgrader, då armén inte riktigt höll måttet beslutade sig krigskungen att dra ner till sina Turkiska kompisar för att söka skydd. När faran sen var över och kungen skulle tillbaka till fäderneslandet fick han med sig en bataljon (eller vad det heter) på några hundra man som skulle skydda honom. Då Selim den store hade varit kung i Turkiet ett antal år tidigare var det minst en av dem som hette Selim och han lyckades troligtvis charma någon blond svenska, göra henne på smällen och sedan döpa sonen till Selim. Vägen från detta till min faders namninspiratör, elektrikern Selim Eriksson från Stallarholmen kan jag tyvärr inte.
Fortsättning följer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar